För några år sedan lade de ner den. Borr Magazine. Det var tråkigt. Resten de gjorde var nästan alltid roligt. Humor är visserligen en färskvara, men likväl. Det här, det här och det här skrattade jag åt när det begav sig. Och gör fortfarande.
Archive for the ‘Livet’ Category
Jag är till salu
Den här välansade mustaschen med tillhörande haka är målad med en mun. Den finns till salu.
Konstnären? Idjeli.
Hon var och såg mig spela på Wapnö, och kom tillbaka året efter och berättade att hon målat den här.
Sen dess har min hybris nått helt nya höjder.
2500:- It’s an offer you can’t refuse.
Förresten. Jennie säljer även tavlor med andra motiv än mig. Om man föredrar det, alltså.
Kollegor och bloggkompisar
Den här helgen har jag fått över femtio nya.
Vi ska arbeta ihop på Astrid Lindgrens värld, där jag i sommar gör mitt femte år.
Nackdelen med Astrid Lindgrens värld är att det inte ligger där jag bor. Fördelen är att det är det bästa jobb jag har haft.
Rollen i sommar? Karlsson på taket.
Det kommer att bli succé.
På tal om kollegor förresten. Vissa är extra bra på att göra en glad.
”Detsamma”, är ordet jag söker.
Jag och killen till höger
Det här är Jens. Vi ska jobba på Teater Aftonstjärnan ihop i höst. Han är snäll, jättebra och rojalist. Det är inte jag. Rojalist alltså.
En föreställning om bokstavskombinationer och en humorshow blir det och det kommer så klart att bli helt fantastiskt. Men först tänkte Jens, tillsammans med Olle och Anders bli ett Youtube-fenomen.
Hjälp honom, han är så himla härlig när han är glad.
Ett hårigt lår
Hej. Jag tycker att alla får ha hår var de vill.
Jag tycker inte hår i armhålan är äckligt, men vissa frisyrer är fula. Till exempel den här.
Munkfrisyr är oftast fult, förutom på munkar. Då passar det. Ibland.
Jag har nästan inget hår på armarna, men en hel del på låren.
Hejdå.
Vem blir årets gubbe?
Vem blir årets gubbe? Rösta på din favorit!
Kandidat 1. Hans Westerlund känner sig hemma på gymmet
Först ut i årets gubbintervjuer är nummer ett, Hans Westerlund. Han är snudd på en träningsnarkoman, ser gymmet som sitt andra hem och skulle gärna bli personlig tränare någon gång. Hans är såklart mycket mer än så. Till exempel tror han på ödet, vill ha två barn och har ögon bara för sin flickvän.
Tre snabba frågor
Kan du sjunga?
–Ja. Jo. Vad jag har fått höra i alla fall. Det är ingen som sagt att jag sjunger dåligt.
Är du bra på psalmer?
– I bland sjunger jag psalmer. De är fina och ganska enkla och sådär. Och de är alltid bra att kunna.
Om du var en frukt, vilken skulle du vara?
– Satsum. En bra blandning mellan surt och sött.
Kandidat 2. Lennart kämpar för kropp och själ
En gubbkandidat ska inte bara vara snäll och trevlig. Han ska sjunga vackert, uppträda artigt och under snart sagt hela sina vakna tid vara beredd på det oväntade. Lennart Svensson från Mariehamn är en av dem som passar in på beskrivningen.
Tre snabba frågor
Kan du sjunga?
– Ja, annars skulle jag väl inte ställa upp.
Har du varit lucia tidigare?
– Ja, i nian. Jag var jättenervös för att mitt hår skulle börja brinna.
Om du var en frukt, vilken skulle du vara?
–Vattenmelon. För att de är så goda!
Kandidat 3. Karl tänker ta för sig här i livet
Gubbe nummer tre, Karl Åkerblom är kanske inte pedant men väldigt ordningsam. Fast livet ska inte bara vara jobb, det ska vara skoj också, säger han. Än så länge är Karl Åkerblom ”bara” 17 år. Det är dock något som går över av sig självt fortare än man tror. Han föredrar äldre poplåtar och tycker absolut inte man är tråkig bara för att man är snäll.
Tre snabba frågor
Vilket är ditt drömyrke?
–Vet inte riktigt, men någonting kreativt.
Musik eller sport, om du måste välja?
–Jag tror nästan jag måste säga musik.
Om du var en frukt, vilken skulle du vara?
–Apelsin, den är gul och det är en glad färg.
Kandidat 4. Mats tränar judo och älskar att uppträda

Läser just nu?
– Svart flicka, vit flicka av Joyce Carol Oates. Jag läser den till ett svenskaprojekt.
Favoritfilm?
Vilken frukt skulle du vara?
– Nektarin. För det är ”gött”.
Rösta på DIN favorit genom att kommentera inlägget senast tisdagen den 13 mars klockan 22.00.
Viktigt på riktigt
Jag fick ett mail som bör spridas. Så sprid allt ni kan.
”Hej på Er!
Linnea Schibbye ringde mig idag, nyss hemkommen från Etiopien. Hon var mycket tacksam över allt stöd och sa att det var det som höll Johan och Martin uppe.
Om pengar sa hon att Reportrar utan Gränsers insamlingskassa är snart
tom.
Sista advokaträkningen är tydligen betald men det kostar för de anhöriga att flyga ner samt ombesörja dagliga matleveranser till fängelset samt ”fickpengar inne på kåken”, osv. Hon har hittills varit mycket nöjd med det arbete och ekonomiska stöd hon fått av RUG.
Information om deras insamling finns på:
http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/687-stoed-johan-och-martin-i-etiopien
Donera pengar genom att betala in på bankgironummer 5567-3818, betalningsmottagare Reportrar utan gränser. Märk inbetalningen Johan och Martin.
Till sist var Linnea som sagt väldigt tacksam över allt stöd Martin och Johan fått hemifrån!
MVH/
Johan”
Som sagt. Viktigt på riktigt.
I väntan på Veckans bästa
Jag gick på en kurs en gång. I improvisationsteater. Med på kursen var en man. Hans namn var Sonny.
Sonny var coach, mailade en Youtube-länk med sig själv, och skapade ett livslångt intresse hos mig. Tack, Sonny.
Mina bästa coacher heter – förutom Sonny – Stefan, Hans och Barbro. Mycket nöje.
Min bästa papperslapp just nu
Det var väl kul?
Världens bästa film just nu
Det finns många slags flickor i världen. Här är min. Hon har inga egna fötter, för sommaren 2010 fick hon en meningokocksepsis, var så nära döden man kan vara, och fick till sist amputera båda sina underben.
Idag gick hon själv på sina proteser, för första gången. Fredagsmys, heter det, va?
Svaret på den osedvanligt dumma frågan mannen i bakgrunden (jag) ställer, är: hon går! Trevlig helg!