Archive for the ‘Nyheter’ Category

Pekkaris Kök på Teater Aftonstjärnan

OBS! Detta är ett gammalt inlägg. Numera har Pekkaris Kök en ny lokal, och en ny hemsida. Vi ses där!

Den 26 september är det premiär för Pekkaris Kök, min alldeles egna talkshow. På Teater Aftonstjärnans barscen, runt ett köksbord med en slokande blomma, en öppnad folköl och en puttrande soppkastrull kommer jag att sitta med en gäst och ett husband.

Husbandet Solala är fantastiskt duktiga på att sjunga, men bara sådär på att laga mat.Gästen får önska sin favoritsoppa och sinfavoritsång – åtminstone den ena kommer garanterat att bli bra. Så, vem är gästen? Jo, en människa från mitt liv. En tant som alltid funnits med, en bekant rollspelslajvare, min sambo Frida – alla har de sina historier att berätta. Och det får de göra. Innan gästen i slutet av kvällen får recensera soppan har publiken fått njuta av Solalas vackra sånger, fått skratta och kanske gråta; fått ta del av ett livsöde. En vanlig människas unika historia.

Gäst i premiärprogrammet onsdagen 26 september: BIM KING
Bim King har jobbat som maskör i ett halvt liv, både på teatrar och tv. Både den halvan, och den andra, är fylld av historier.
”Den här kärringen kommer du se mycket av”. Så sa hon, Bim King, till den för 30 år sedan nyfödde John Pekkari. Hon fick rätt, och nu ska det redas ut.
- Varför grät John i bilen hem från den där festen när han var liten? Och vad har Bim King gjort med Mick Jagger, eller om det var Bruce Springsteen?

Baren öppnar kl 19.00
Programmet är ca 1½ timma långt
Öl och vin finns till försäljning!
Biljetter: 100:-
Boka på teater@aftonstjarnan.se
Pekkaris Kök återkommer varannan onsdag hela hösten!

VÄLKOMNA!

Jag har köpt ett konstverk!

Javisst!

Jag är inte bara skådespelare, banal ironiker och programledare för en podcast med fler än tio lyssnare. Jag är konsthandlare också!

Det här har jag just köpt. Jag är nöjdare än någonsin!

Konstnären heter Martin Elgueta.

Förlåt Swedbank, Markaryd – och vad hände egentligen, Markaryds Sparbank?

Jag blev med anledning av mitt senaste inlägg uppringd av pressansvarig på Swedbank, som har nystat i ärendet. Och det är ett nystan.

Det visar sig, att den firmafest som presenterade sig som Swedbank Markaryd inte är Swedbank Markaryd, utan Markaryds Sparbank. Det är lätt att bli förvirrad, ty vid en sökning på google på ”Swedbank Markaryd” så hittar man genast rätt. Men rätt ska vara rätt. Det finns nämligen personal på den riktiga Swedbank Markaryd som inte alls har varit på någon föreställning, och inte alls betett sig illa.

En ursäkt från mig till er, Swedbank Markaryd. Förlåt.

Så. Nu har jag skrivit Swedbank Markaryd för sista gången. Men, vad var det egentligen som Markaryds Sparbank gjorde då? Jo, följande.

Det är fullsatt i salongen. Av de 92 personerna är det tolv som kommer från Markaryds Sparbank. Av dessa tolv utmärkte sig en ung man som verkade svassa efter chefen, till dennes uppenbara förtjusning. Han ska bli nåt, den där unga killen. Han hämtar en korg med vin och fördelar flaskorna över bordet, kastar sen den tomma korgen upp på scenen. Det är hans show, det här, det märks redan före första akt.

Vi går upp och håller vårt försnack, presenterar oss. När en av skådepelarna, Frida, presenterar sig, så hör man en ung lullig mansröst ropa ”Vi ses efteråt, ikväll”, med glada tillrop och ”hö hö” från övriga män, bl.a. chefen, i sällskapet.

Vi spelar första akten, där både den unge killen och chefen sitter och pratar under tiden. Stör. Jag säger vänligt till i första pausen att de får se till att vara tysta när vi spelar. Den unge killen säger emot, men övriga sällskapet fattar grejen.

Andra akten börjar. Efter 30 sekunder försöker den unge killen rent fysiskt hindra oss från att komma förbi, söker alla möjliga vägar att störa oss, pratar med sitt sällskap som, tillsammans med den övriga publiken nu också försöker hyscha honom. Det fungerar hjälpligt.

Det är 15 minuters paus. På ena änden av bordet, allra närmast scenen, sitter två kvinnliga kollegor i hans egen ålder. Där vill han också sitta. Han tar helt sonika en stol från scenen och sätter sig.

Tredje akten sätter igång. Efter några minuter hittar han en krycka som någon i sällskapet lagt på golvet. Två meter bakom honom utspelas en scen som allt färre har möjlighet att följa på grund av allt oväsen den ivrigt flörtande, numera kryckförsedde unga showmannen för. Han riktar sin uppmärksamhet mot oss på scenen, börjar leka att kryckan är ett gevär och mimar ”ra-ta-ta-ta-ta”. Då bryter jag, säger, inte alls vänligt längre, att nu får det tamigfan vara nog, och att han kan få välja att sitta ner och hålla tyst, eller att gå.

Han säger ingenting. På tio sekunder. Bara stirrar mig stint i ögonen och jag frågar igen, i ett lugnare tonläge. Övrig publik uppmanar honom att gå. Han sitter kvar. Stirrar. Jag säger att jag tar det som att han vill vara kvar.

Resten av tredje akten sitter han ”tyst”. Bara markerande, ljudliga suckar, och en och annan ”tråååkigt” pyser ur hans mun.

Fjärde och sista akten passerar med konstant störande, men inte tillräckligt för att bryta igen. När Magnus ger de avslutande orden ”tack, för att ni lyssnat på min historia”, kommer applåderna från 91 personer, och fotbollsklackmässigt buande från en.

Jag gjorde fel. Skulle inte ha gett honom valet, utan bara kastat ut honom. Det ångrar jag. Speciellt med tanke på vad som utspelades när alla gått från salongen. Alla utom tre kvinnor från Markaryds Sparbank. En av dessa kvinnor skulle sluta efter 23 år på banken. De två andra kvinnorna gav henne en avskedspresent. De stod där, med tårar i ögonen och sa adjö till varandra bredvid scenen, medan vi riggade av.

Det skulle vara hennes kväll, detta.

En ung mans usla ölsinne, sexism och idioti, samt en VDs tysta medgivande förstör, inte bara för oss skådespelare, eller alla andra i salongen som betalat 649:- var, utan också för den där kvinnan som hade gjort sin sista dag på jobbet.

Så. Jävla. Respektlöst.

————————————————–

OBS! En uppdatering ungefär ett år senare: Jag fick ett mail av honom. Läs gärna det också.

Stödgala för Johan & Martin på Trägår’n den 12 april

Doris demonstrerar för Johan och Martin

”Johan Persson fyllde nyligen 30 år. Födelsedagen firade han i Etiopiskt fängelse tillsammans med kollegan Martin Schibbye. Det lät lite torftigt så vi följer upp med en nästan oanständigt stjärnspäckad gala på Trädgår’n i Göteborg. På scen står artister som de flesta bara kan drömma om att ha på sitt födelsedagskalas, med tyngdpunkt på lokala storheter som: 

Ebbot (The Soundtrack of Our Lives) 
Graveyard 
Hästpojken 
Kapten Röd 
Steget 
José Gonzales 
Kristofer Åström med Tigers of the Temple 
Not Like Others (dj’s) 

Galan utgör också releasefest för magasinet Johan & Martin. Tidningen innehåller sex internationella reportage av Johan Persson och Martin Schibbye, varav tre bildreportage. Initiativtagare är Filters chefsredaktör Mattias Göransson. Produktion, tryck, papper och distribution sker helt pro bono och intäkterna går oavkortat till stöd för Johan och Martin. 

Även biljettintäkterna går till stöd för de båda journalisterna, deras anhöriga och arbetet kring benådningsprocessen, via Reportrar utan gränser och Journlistförbundets insamlingsfond. 

Under kvällen spelar både liveband och Dj’s så kom ordentligt utvilad. Fler band kan tillkomma den närmaste tiden så kika in igen för att se om flera av dina favoritartister anslutit sig till denna maratongala i pressfrihetens namn. Kom, dansa, skratta eller skrik och låt dem höra oss. Ända nere i fängelset. 

Sponsorer: Trädgår’n, Ticnet AB, Aquarelle, Mikael Dalnäs.”

Restaurang Trädgårn
Nya Allén
41138 GÖTEBORG

Boka här.

Läs mer på Journalisten.se, på GT och på arrangörernas facebooksida.

Viktigt på riktigt, pt. 2

Palestina är ett ockuperat land. Jag vet inte riktigt hur det är att vara ockuperad, men jag kastar mig modigt ut och påstår att det antagligen är en rätt värdelös känsla.

Ett palestinskt ungdomslag har blivit inbjudna till Gothia cup och Dana cup, två stora internationella fotbollsturneringar för ungdomar. Det är en fantastisk möjlighet för dessa ungdomar att på lika villkor som ungdomar från icke-ockuperade länder få delta i internationellt idrotts- och kulturutbyte.

Detta kostar dock pengar. Föreningen Proletären FF samlar nu in pengar för de 400 bussmil som krävs. En mil kostar 200 kronor. Köp om ni vill. Jag ska.

Saxad info från facebookgruppen Palestinskt lag till Gothia och Dana cup.

Sätt in pengar på Proletären FF pg-konto 725097-0, märk insättningen med bussmil. Kontakta gärna Proletären FF för mer information om projektet och om hur du kan hjälpa till!
Ingrid Frejd 0736-183800 Robin Paulsen-Medalen 0708-610851 Björn Håman 0768-808547

Jag är till salu

Den här välansade mustaschen med tillhörande haka är målad med en mun. Den finns till salu.

Konstnären? Idjeli.

Hon var och såg mig spela på Wapnö, och kom tillbaka året efter och berättade att hon målat den här.

Sen dess har min hybris nått helt nya höjder.

2500:- It’s an offer you can’t refuse.

 

Förresten. Jennie säljer även tavlor med andra motiv än mig. Om man föredrar det, alltså.

Kollegor och bloggkompisar

Den här helgen har jag fått över femtio nya.


Vi ska arbeta ihop på Astrid Lindgrens värld, där jag i sommar gör mitt femte år.

Nackdelen med Astrid Lindgrens värld är att det inte ligger där jag bor. Fördelen är att det är det bästa jobb jag har haft.
Rollen i sommar? Karlsson på taket.
Det kommer att bli succé.

 

På tal om kollegor förresten. Vissa är extra bra på att göra en glad.

”Detsamma”, är ordet jag söker.

Jag och killen till höger

Det här är Jens. Vi ska jobba på Teater Aftonstjärnan ihop i höst. Han är snäll, jättebra och rojalist. Det är inte jag. Rojalist alltså.
En föreställning om bokstavskombinationer och en humorshow blir det och det kommer så klart att bli helt fantastiskt. Men först tänkte Jens, tillsammans med Olle och Anders bli ett Youtube-fenomen.

Hjälp honom, han är så himla härlig när han är glad.